En fråga vi har ställt oss det senaste är vad vi är villiga att ”offra” för klimatet, det kan kännas som en självisk frågeställning då alternativet till att lyckas med klimatomställningen är väldigt mycket mer svält, död och lidande. Men om vi ska må bra på vägen så kan vi inte lägga detta minst sagt tunga ansvaret helt på våra axlar. Så vart går gränsen? Hur kan vi leva vårt liv med gott samvete men fortfarande leva ett gott liv?
Vi har inte svaret på den frågan och för oss funkar det inte att sätta upp massa stenhårda principer som vi måste leva efter. Vi ser det snarare som att vi gör så gott vi kan och bygger på med kunskap och erfarenhet som gör att vi kan bli bättre. Det är lite som att äta en godispåse och sedan må dåligt över att man äter den, då blir det ju dubbelt fel, försök istället njuta av att man kunnat unna sig något gott.
Vi har i veckan ställts just inför denna fråga, hittills har vår omställning inte varit särskilt svår, vi har valt bort en hel del saker till hänsyn för klimatet men det har inte varit jobbigt. Men i veckan började vi planera för en resa vi tänkt göra till Italien/Spanien, tanken är att det ska vara vår bröllopsresa och att vi ska vara iväg hela mars månad för att sedan även lämna över föräldraledigheten från Jenny till Markus. Utan att ha gjort någon större research tänkte vi oss att åka tåg för att spara på klimatet.
Att det skulle bli dyrare var vi inställda på även om det känns lite väl saftigt att de kostar cirka 10 gånger mer än att flyga. Men när vi kollar på restiden ( 3 dygn) och antalet byten (minst 7) på vägen blir vi oroliga för hur detta funkar med en då 10-månaders bebis. Att spendera 6 dygn på tåg som skulle kunna bli en väldigt jobbig upplevelse kanske inte är värt mödan för att åka. I mars månad har vi inte heller så många närmare alternativ om vi vill ha okej väder.
Nu står vi inför valet att flyga, åka tåg eller boka av, där alla alternativ har stora nackdelar.
Hur tänker ni?
Kan man skaffa barn klimatneutralt? 
Hej! Jag och min sambo reste med tåg till Frankrike (Paris) med våra två barn som då var 10 månader respektive 2,5 år. Det gick hur bra som helst! Friheten att kunna gå omkring, låta barnen klättra runt, titta ut, gå till restaurangvagnen osv, var mycket värt. Vi hade avsatt över en månad till hela semestern så vi gjorde nedresan till en del av semestern. Vi planerade byten efter hur det skulle funka med barnen och tog därför lång tid på oss och valde tider som passade deras schema. Istället för byte i Malmö sov vi tex hos en vän och fick en liten minisemester där. Vi bokade tågbyten med mycket marginal och lekte i en park/åt middag/sprang av oss medan vi väntade på nästa tåg.
Kostnadsmässigt blev det inte så hemskt mycket dyrare när vi jämförde med flyg, eftersom man får räkna med extrakostnader med att ta sig till och från flygplatserna. Kommer inte ihåg exakta priser men det var mindre än dubbelt, har för mig det var ca 7000 tur o retur för oss alla.
Nu ligger ju Spanien längre bort men jag skulle säga att det är helt klart genomförbart att ta tåg med ett litet barn. Tänker ni er att vara borta i en månad gör det kanske inte så mycket om resan tar tid och ni kan göra vissa av bytena till något mer än bara ett byte. På så sätt finns också möjlighet att få ner priset lite. Interrailkort är ett ytterligare sätt. Svarar gärna på frågor eller berättar mer om ni vill, hör av er i så fall.
/En tågresenär
GillaGilla
Hej Kajsa, va skönt att höra att ni haft en positiv upplevelse. Det du beskriver är lite drömscenariot för oss, sen tänker vi på de ”dippar” han/vi kan få under dagen och att ta dem på ett fullt tåg, och blir lite stressade igen ☺️
Men väldigt skönt att höra er erfarenhet, vi blir mer taggade på att prova nu, har gärna mer tips o tricks. Jag ser tex ett berg av packning som knappt går att få på/av tåget, hur gjorde ni med saker till barnen, med vagn osv?
GillaGilla